Bara... vara ... "vanlig"
Vad är det som gör att vissa människor är konstnärer. Var kommer drivkraften ifrån? Ibland skulle jag vilja
vara "vanlig"...
Vore kanske skönt att vara en av dessa duktiga kvinnor som alltid har städat och perfekt, som hela tiden dammar och dona, fixar gardinuppsättningar.
Eller vore mycket skönt att vara en dataintresserad kille som bara sitter framför datorn efter jobbet. Har fritid och har tid med nöjesliv utan att tänka och fundera.
Själv drivs jag av skapartvång en vilja som blir till stress om jag inte utrycker det jag bär i mitt inre. Samtidigt som latheten sitter som en igel och låter mig fångas framför tvn. I min skissbok samlas hundra nya ideer som väntar på att bli skapade. Vägen är lång till hur de ska kunna synliggöras.
Samtidigt kan ett skönt lugn infinna sig i den koncentrationen som uppstår i skapelseprocessen. Då är jag ett med det som skapas för att senare efter en paus drabbas av kritikern som raserar allt som byggts upp. Min kritiker måste hanteras varsamt han upplyser mig -påpekar. Men det går inte att arbeta i hans ande.
Det värsta är när kritikern växer sig stor och hans rop ekar högt för varje skapelsesteg jag tar.
Däruti finns min kris...
Kan du inte uppdatera din blogg lite oftare? Gillar den =) hehe
